Har sovit som en riktig kratta inatt.

Sovit 20 min och sen varit vaken 1 timme mellan 2-6.

Sen drog dagen igång, medicin 06.00, blodtryck, temp och blodprov klockan 06.30

CTG klockan 8.00

Frukost 9.00 

Sen har jag mest halvslumrat i sängen framför the O.C.

Kan inte somna men får ju inte göra någonting annat än ligga i sängen så då blir det lätt dåsigt.

 

Robert ringde till förlossningen hemma i Uppsala igår för att kolla läget och det ser inte positivt ut.

De har överfullt och säger att de vill att jag ska komma till Uppsala så fort det finns en ledig plats eftersom det är så dyrt att ha mig i ett annat landsting. DET känns väldigt positivt för då vet jag att det inte är jag som behöver bråka utan de vill inte betala extra för mig.

 

Jag har dock ingen aning om när jag kan få komma hem för man får precis ingen information här.

Imorse frågade jag min BM om hur länge jag skulle behöva ligga inne om ingenting förändras.

Alltså, om bebisens hjärtljud är som de ska och jag fortfarande inte har någon infektion eller sammandragningar/värkar. Hur länge måste jag stanna då?

Får inget svar på den frågan utan mer generellt att det beror på. Jag säger då igen att jag förstår att situationen kan förändras, men om den inte gör det, vad ska jag ställa in mig på då?

Inget svar.

 

Jag stannar kvar i min säng och väntar på läkaren som ska gå rond vid 9-10.

Klockan 11.30 kommer BM och lyssnar på bebisen. Jag frågar då när doktorn kommer.

"han var här på sin rond imorse. Han tittade på din remsa och bedömde att det såg bra ut". Så jag får alltså inte ens träffa en läkare idag. Vad fan är det för skit?!

 

Jag tar då upp med henne igen att jag tycker att det är fruktansvärt att vara här och jag är konstant rädd och orolig och vill ha någon form av information så jag har någonting att gå på.

Hur länge måste jag vara kvar?!Hon säger då att hon ska kolla med jourhavande läkare senare om hen kan komma hit och prata. Sen säger hon "vad har du fått för besked hittills?". Inget alls svarar jag då, jag frågar men får inga svar. Då säger hon "om du hade sagt nåt om det här imorse så kunde jag ha bett doktorn komma in och prata med dig".

1. Jag gjorde det.

2. Jag tar för givet att doktorn träffar sina patienter och att jag inte ska behöva boka in tid för en audiens hos läkaren när jag är inlagd. 

 

Jag hatar hatar hatar sjukvården, man känner sig aldrig så liten och hjälplös.

Sen ska de snacka om saker som "det är inte så mycket till tröst men det kunde ha varit värre, du kunde ha blivit körd till Linköping eller Gbg som är ännu längre bort".

Man ba absolut, det som händer mig är inte det absolut värsta som har hänt en människa, dåså, då ska jag sluta ha ångest nu. Tack för att du förklarade det för mig, annars hade det aldrig gått bra det här.

 

Är så himla less, uppgiven och helt jävla matt.

Det var inte såhär det skulle bli, vi skulle få åka in till förlossningen som vanliga människor och föda fram en liten bebis som vi sen skulle få ta hem och älska för all framtid.

Jag vill inte få ladda upp inför en eventuell förlossning genom att ha ångest, vara hungrig och sunkig. Jag behöver få ladda upp ordentligt. Åtminstone med ordentlig fakta.

 

Ska fortsätta virka min bebisfilt nu tills Robert kommer med schampo så jag kan få tvätta håret.