Det började med att det sipprade ut vatten och jag trodde jag hade kissat på mig. Gick på toaletten och "kissade klart" men när jag reste mig fortsatte det rinna och det var ju bara vatten. 

Jag ringde förlossningen i Uppsala i ren panik (vecka 30+5) och de sa åt mig att komma in. 

Som tur var så var Robert på jobb i Uppsala istället för Stockholm där han hittills har varit alla dagar. Vi hade tid på autoramottagningen kl 13.30 så han hade sett till att få vara i Uppsala. 

Han packade ner saker i vår BB-väska (allt som låg där i var en body & mössa) och jag satt på handdukar och ropadesaker  jag ville ha med. 

Vi hoppade in i bilen och åkte iväg, vid det här laget forsade det vatten och jag satt på både plastpåsar & handdukar och hade en handduk i brallorna. När vi kom in till BB var jag helt dyngsur!

Vi fick komma in till ett rum relativt snabbt och väl där fick jag byta om. 

Det tog ca 2 timmar innan en läkare kom och gjorde ultraljud samt kollade om jag var öppen. Det var jag inte. 

Det mesta av mitt fostervatten hade kommit ut men bebisens hjärtslag såg bra ut. 

Jag fick en kortisonspruta för att utveckla hans lungor snabbare & fick även antibiotika i förebyggande syfte. 

Sen fick vi veta att det inte fanns plats på neonatalavdelningen i Uppsala vilket innebar att vi skulle köras till ett annat sjukhus. Det var INTE vad jag hade hoppats. Jag grät floder vid det här laget eftersom det dels händer så mycket men också för att min största skräck under hela graviditeten har varit att bebisen ska dö i magen eller under förlossningen. Jag berättade om det för läkaren och om min förlossningsskräck som jag bearbetar hos aurora (dit jag bara hann en gång..) men får inget gehör. 

12.50 kom sjuktaxin och körde mig till Västerås sjukhus. Där lades jag in på förlossningen, ca 10 min senare kom Robert som hade hämtat upp Emelie också. Vi fick hänga i rummet ett tag medan en mycket förvirrad och långsam barnmorska tog prover på mig & ställde samma fråga tusen ggr. 

Vid 18 skickades jag upp till kvinnokliniken istället då förlossningeninte  verkade vara på gång. Där är jag fortfarande. 

Jag har fått två doser antibiotika till och väntar i skrivande stund på en tredje. 

Jag har sovit mellan 02-05 inatt och känner mig inte direkt rustad för dagen men hoppas på det bästa. 

Mellan klockan 24.00-01.30 hade jag Ctg på magen för att höra bebisen och det lät bra. 

Jag kände väldigt få fosterrörelser vilket oroar mig. Idag har jag inte känt en enda rörelse och det har kommit blod ifostervattnet. 

Så fort barnmorskan kommer in här så ska jag berätta det. För det gör mig så orolig, han brukar nämligen alltid vara väldigt livlig i magen på morgonen och nu är det helt tyst.