Kapitel 2
Hon började planera vad hon skulle ha med sig, som hon förstod det var Eko-Gården någon form av bondgård och hon skulle jobba som piga, det var alltså inte läge att ta med sig sina finaste kläder. Men hade hon någonting som passade? Hon kastade ett getöga in i garderoben och bestämde att hon skulle bege sig till Gränby Centrum för att köpa sommarens arbetskläder. Nu när hon visste att hon skulle få pengar under sommaren så var inte kontot lika tomt längre. Hon hoppade upp på sin trogna cykel och trampade för allt hon var värd. Väl framme på Gränby gick hon mellan alla affärer och försökte komma på vad som var passande för en bondgård. Hon kom därifrån med fem par jeansshorts och två par slitna jeans, det är väl vad cowboys har på sig? Tänkte hon. Hon passade på att köpa några billiga linnen på h&m och några rutiga skjortor att ha över och knyta i midjan sådär som Jessica Simpson har i Dukes of Hazzard. Oh! Hon måste ha ett par cowboyboots också såklart!
Hon var för trött för att laga mat kände hon så hon köpte med sig sushi hem och satt på balkongen och åt den medan solen började gå ner, klockan var mycket och det var dags att gå och lägga sig. Morgondagen skulle bjuda på en hel del packande och resande så det var bäst att gå och lägga sig.
Hon vaknade tidigt av att solens strålar letade sig fram till hennes ögon och hon sträckte lojt på sig medan hon funderade på vad hon skulle göra med sin dag. Med ett ryck satte hon sig upp när hon kom på att hon skulle åka till Dalarna idag och inte hade packat än! Hon slängde benen över sängkanten och tvingade kroppen till att bli pigg, det fanns ingen tid att ligga och dra sig. Varför hade hon inte ställt klockan?
Hon borstade hetsigt sina tänder och drack fil ur tetran, det fick duga som frukost. Sen började hon kasta upp kläder på sängen för att se till så hon hade allting med sig, trosor, linnen, skjortor, byxor, shorts, bhar, en klänning att ha på midsommar, mysdressen från Victorias Secret, strumpor, bootsen, sneakers, lite smycken, smink, plattång. Perfekt. Hon var redo. Hon tryckte ner all packning i sin leopardfärgade resväska och kom på att hon var osminkad. Hon packade upp sminket igen och tog på sig sitt ansikte, tog upp plattången och gjorde några snabba lockar i fram för att se snyggt ofixad ut och packade sen ner sakerna igen.
Hon sprang för att hinna med bussen till stationen och väl framme höll hon på att missa sitt tåg. Hon var så stressad att hon var livrädd att ha glömt någonting hemma. Men hon tänkte att det mesta går att köpa när man kommer fram om det nu var någonting hon hade glömt.
Hon letade upp sin plats och la sin väska på den medan hon själv gick vidare till restaurang-vagnen för att fylla på med färdkost. En kexchoklad, en ostfralla och en festis senare var hon på väg tillbaka till sin plats. Väl framme slog hon sig ner, drog fram sina hörlurar, lutade huvudet mot fönstret, öppnade sin kexchoklad och lät Katarina Ewerlöfs fantastiska stämma berätta om det senaste mordet i Fjällbacka medan hon själv var på väg mot ett nytt äventyr.