Salongen

Sofia följde efter Anjal som en liten hundvalp, Anjal gick, eller ja, vaggade, fram med bestämda steg. Anjal brydde sig inte om människorna runtomkring henne, hon bara gick. Hon placerade Sofia på en brun stol vid ett ännu brunare bord som någon hade försökt pigga upp med en rosa pelargon i en vit plastkruka.
- Vänta här lilla Phariśtā, sa Anjal och strök sin lite sträva hand över Sofias kind. Sofia kände att hon bara ville börja gråta igen, varför gick hon ens hit?!
Det går några minuter och Sofia känner att paniken börjar krypa på, hade Anjal bara lurat henne och satt henne här för att driva med henne?
Till slut kommer Anjal tillbaka och hon håller två flaskor med okänt innehåll hårt tryckta mot kroppen. Så hårt att de enorma brösten verkar ramla över flaskorna, som för att dölja dem.
Det perfekta gömstället, tänker Sofia och kväver en fnissning.
- Här har du Pharista, säger Anjal, nu ska vi dricka dem andra snygga. Anjal häller upp rött vin i två stora plastmuggar och räcker över den ena till Sofia.
- Skål Pharista! Sofia skålar försynt med Anjal och börjar smutta på sitt vin.
- Nej nej, pharista! Sådär blir inte de andra snygga, gör såhär, säger Anjal och kastar bak huvudet och drar i sig hela glaset i ett svep.
Sofia tvekade en stund men kastade sen bak huvudet och drog i sig vinet. Självklart rann det ner lite på hakan och Sofia blev arg på sig själv. Aldrig kan jag uppföra mig som vanliga människor, tänkte hon. Hon kände hur ögonen började fyllas med tårar igen och hon svalde hårt för att bli av med den där klumpen i halsen.
Hon ryckte till när Anjal la sin hand på hennes, men slappnade av när hon såg att kvinnan inte tittade på henne utan bara helt sakligt la sin hand på hennes.
- Pharista, inga tårar, sa Anjal medan hon tittade ut över folkhavet som minglade runt.
- Anjal..Sofia tog mod till sig, vad betyder egentligen Pharista? Du säger det hela tiden, men vad betyder det?
- Det är hindu och betyder ängel, det var din skyddsängel som sa till mig att jag skulle prata med dig, hon sa att du behövde extra stöd.
- Min skyddsängel? Sofia höjde ögonbrynen och tänkte för sig själv, typiskt att den enda personen här som ville prata med henne var en galning. Precis min otur.
- Ja Pharista, din skyddsängel. Du kan himla med ögonen bäst du vill, men faktum är att jag är medial och jag såg din sorg och därför visste jag vart jag skulle hämta dig.
Sofia hade aldrig trott på sånt här hokus pokus, men det gjorde henne ingenting att Anjal gjorde det, så hon log bara trött mot Anjal och bestämde sig för att acceptera den här välmenande kvinnan för den hon var.
- Nu Pharista, ska vi dricka bort dina sorger.
Anjal hällde upp ytterligare en mugg åt Sofia och sträckte fram den till henne. Anjals tunna guldkedjor blänkte på hennes knubbiga arm när lampornas sken slog emot armbanden. Sofia tog muggen och drack, hon drack och drack.
Boom, där slog en återblick till, Markus leende första gången de träffades.
Boom, den första kyssen.
Boom, hur han höll hennes hand när de åkte berg-och dalbana på Grönan den första sommaren.
Boom, Markus och Milla.
Boom, Ravi och den andra kvinnan.
Sofia tog en mugg till och försökte bli av med sina syner. Hon drack så många muggar att hon trodde att blåsan skulle spricka. Tänk om hon skulle kissa på sig inför alla dessa människor. Undrar om kisset blir rött av vinet tänkte Sofia och började fnissa okontrollerat.
Anjal tittade förnöjt på Sofia, hon visste att problemen inte var borta, men för tillfället var dem det.
De vände sina stolar och ansikten ut mot folksamlingen och tittade på alla människor som minglade med varandra i hopp om att finna någon att lindra ensamheten med.
En gänglig lång man stod mitt i rummet, han hade en ljusbrun kostym som var minst 2 storlekar för stor, han pratade ivrigt med en kort och trind man med en lila kostym. Mannen i lila hade i sin tur en trind liten tant vid sin sida, hon hade tunt mörkt hår som hon hade samlat i en knut i nacken, hon hade armarna fulla med guldkedjor och en orange klänning med svarta spetsiga skor till.
De gestikulerade vilt medan de pratade med varandra och den långa mannen hade en tjock mustasch som såg ut som ett kvastskaft. Den trollband Sofia, hon tittade på mustaschen i en evighet och hade svårt att slita sig ifrån mustaschen. Till slut vände sig mannen mot henne och höjde på ett buskigt ögonbryn, Sofia vred snabbt bort huvudet och låtsades som ingenting. Hon började se sig omkring och hoppades på att finna någonting annat att vila ögonen på. Hela rummet kändes som att det snurrade och Sofia behövde finna en fast punkt att vila ögonen på.
När rummet stannade mötte hennes ögon ett par varmt bruna sådana, det var Ravis ögon. Ravis godisbruna ögon. Sofia försökte se bort men han var redan på väg mot henne. Med sig hade han en smal man med välformade ögonbryn.
- Sofia, Darrrrling, Ravi log sorglöst mot henne.
- Ravi.
- Det här min gode vän Ajeet, sa Ravi med en gest mot ögonbrynet.
- Hej, Ajeet, vad trevligt att träffa dig min sköna, Ravi har pratat så mycket om dig, sa Ajeet med en förvånansvärt mörk stämma. Den passade inte ihop med hans färgsprakande kostym tyckte Sofia.
Vänta. Hade han sagt att Ravi pratat om henne? Kanske fanns det fortfarande hopp!
- Hej! Tack detsamma, jag har dock inte hört någonting om dig, Sofia försökte se charmig ut och låtsades att hon var nykter. I själva verket var hennes tänder lätt lilafärgade och hon hade kaksmulor över hela bysten.
Anjal, som hade varit och hälsat på några gamla väninnor, kom tillbaka till bordet och fann Sofia och hennes lila leende och såg de två obekväma pojkarna hon pratade med. När hon hörde Sofia säga att ”det känns som att pattarna har hoppat ur tröjan för folk glor så mycket” så skyndade hon sig så gott hon kunde, hon tog tag i Sofias arm och började gå mot utgången.
Hon ropade på en lätt flintskallig man med borstmustasch, blankpolerade skor, svarta byxor och beige kavaj, han kom och hjälpte Sofia in i sin taxi och när han satte sig i framsätet gav Anjal henne en lapp med sitt nummer på.
- Ring mig imorgon Pharista, vi ska lösa allt.
Hur Sofia kom hem och in i sin lägenhet vet hon ingenting om, för efter det så somnade hon.

Sofia letar efter kontrollen, aldrig är den där hon är. Hon orkar inte se mer av den snyftromantiska komedin från 2003 som visas på tv. Hon sluter bara ögonen, låtsas att hon inte sitter där i soffan, dumpad och ensam, ful och fet. Hon låtsas att hon är kändis. Hon blev känd för sin otroliga sångröst. Upptäckt bara helt utan förvarning och sedan världskänd. Älskad av alla och med miljontals fans. Alla vill vara som henne. Hon är charmig i intervjuer och älskvärd mot andra artister. Hon är ödmjuk och tar sig tid för varje människa som vill ha hennes åtråvärda autograf. Hon är smal, tränar jämt och ständigt och lever på någon diet som gör henne lycklig och pigg.

Hon suckar och öppnar ögonen. Hennes liv är en röra, tre månader har gått sedan kvällen hon såg Markus och Milla på klubben i Gävle. Tre månader av skrik, gråt, hög musik och arga utbrott. Det hade visat sig att Milla och Markus haft en affär i nästan ett halvår och Sofia hade varit utom sig. Markus hade flyttat ut, så vitt Sofia visste bodde han hemma hos Milla, som hade slutat på jobbet. Allt hade varit så omvälvande att nu kände Sofia sig mest trött och matt. Som att hon varit med om en naturkatastrof och äntligen fått komma fram till hjälpen. Hon har inte städat huset en enda gång och äter inget som tillagats, bara sånt som går att ta direkt från hyllan och stoppa i munnen utan mellanhänder. Hon rör sig som en zombie genom livet. Vaknar, jobbar, kommer hem, gråter, somnar och börjar om.  Men hon har bestämt sig nu för att offerperioden är över, hon har varit en känslostorm och nu blivit känslokall. Hon är redo för nya äventyr, hon vill göra som kvinnorna i böcker och filmer, bara flytta utomlands och lära sig ett nytt språk. Hon vill träffa en man som lär henne något nytt om livet, som visar henne vad kärlek är.

Hon har slutat handlat på sin lokala ICA-butik. Hon fick för sig att alla i personalen visste att hon tidigare handlat med Markus, som en del av ett par och att de dömde henne nu, tyckte att hon var misslyckad. Hon såg i deras blickar att de hade vetat, fick för sig att de förstod varför. ”Du kanske inte skulle varit här varje lördag, och köpt smågodis”. Hon stod inte ut. Så nu handlade Sofia istället på en skum Hemköpsbutik i utkanten av stan. Där låg frukten i slutet och de hade en exotisk hylla med varor från andra länder. Dit skulle hon idag. Det var första steget, hon skulle köpa en krydda som hon aldrig smakat och laga något spännande. På väg in i butiken tar Sofia sig en titt på anslagstavlan. Någon säljer en hund, någon har tappat bort en katt och en herre är väldigt angelägen om att få tag i något särskilt frimärke. En lapp om en jujutsu-kurs för nybörjare sitter också uppe. ”Vill du finna ditt inre lugn, och få utlopp för dina aggressioner?” läser hon på lappen. Svaret är så självklart: ja, det vill hon. Hon skriver in adressen snabbt i mobilen och vänder sedan ut från butiken, hon behöver ingen krydda idag. Hon ska börja på jujutsu.

Det är tisdag. Klockan är 19.55 och Sofia har väntat utanför jujutsu-lokalen i 20 minuter. Hon tycker inte om att vara sen. Hon vill hinna hämta andan och få sig en överblick innan hon börjar med något nytt. Andan är hämtad, överblicken är fådd. Hon sitter i ett blekt rum, med en hummande läskmaskin samt två andra kvinnor och en man. Kvinnorna är i 50-årsåldern, vänner. De klagar tillsammans över hur lite tid de har, vilka latmaskar deras män är och att deras barn aldrig hör av sig. De verkar nöjda med att klaga tillsammans, verkar se det som en hobby de kan dela. Mannen är runt 30, han har glasögon och är något blek. Han biter sig på insidan av läppen konstant, som om han är orolig, rädd att någon ska lägga märke till honom och kanske kritisera honom. Sofia börjar tveka på om jujutsu verkligen är hennes grej. Detta var inte vad hon väntat sig, hon trodde att hon skulle få träffa en massa asiater, eller några vältränade unga människor med energi och framåtanda.

Fem minuter efter att klassen har börjat och Sofia har fått lära sig vad jujutsu står för, vilket hon redan glömt, öppnas dörren och in springer en flåsande man.
– Förlåt, förlåt, förlåt flämtar han och slänger av sig ytterkläderna. Han är ung, kanske i Sofias ålder, lång och smal. Han har svart glansigt hår och brun hy, antagligen indier eller något liknande, tänker Sofia. Så exotisk.
– Para ihop er två och två, säger deras tränare. Ingen Miyagi, utan en 47-årig säljare från ett läkemedelsföretag. Sofia tvekar, hon vill springa därifrån hellre än att behöva fråga om någon vill vara hennes partner. Kvinnorna har såklart redan parat ihop sig och den bleka ynglingen ser nu skyggt åt Sofias håll. Paniken stiger, ska hon hitta sin inre lugn med den där mannen? Men hon har ju bestämt sig för att inte vara rädd, så hon ler snällt åt honom och börjar ta sats för att fråga om han vill öva tillsammans med henne. Då rycker någon tag i hennes axel.
– Ska vi para ihop oss? Hans ögon glittrar när Sofia tittat upp på dem. Han ler med blankvita tänder, lite snett åt vänster.
– Para oss? Hör Sofia sig själv säga. Den indiske mannens ögon vidgas förvånat och sen skrattar han högt. Ett kort, högt skratt som får det att kittla i magen på Sofia och de övriga deltagarna att kolla irriterat åt deras håll. Sofia skrattar nervöst.
– Nej, det kanske är bäst om vi presenterar oss först, jag heter Ravi.
– Sofia.

 

Efter att ha flörtat med Ravi i fyra veckor, på jujutsu-klasserna som snabbt kommit att bli Sofias höjdpunkt på veckan, hade han plötsligt bjudit ut henne på en dejt. Han hade frågat om hon ville följa med på en mingelkväll i hans hinduiska tempel. Han hade visserligen även frågat Jens, den bleka ynglingen, Tomas (tränaren) och alla de andra på jujutsun. Men Sofia hade fått för sig att han mest gjorde det för att dölja att hans egentliga mål var att få tid med Sofia. Hon hade plattat håret, köpt en ny klänning och sminkat sig. Klockan var bara 20.15 och Sofia stod och trampade en bit bort från templet. Minglet började inte förrän 20.30 och hon vill inte se desperat ut. När klockan slog 20.32 tog Sofias tålamod slut, hon orkade inte vänta längre. Hon gick in i lokalen, en gammal skolsal som den hinduiska föreningen hyrde av kommunen för att få använda som tempel. Denna kväll var till för att locka nya besökare, med hjälp av hemlagade indiska bakverk och sött indiskt te. Sofia tog för sig av någon honungsdrypande kaka och smuttade på sitt te.

21.15 hade Ravi fortfarande inte dykt upp. Sofia började bli otålig, en särskilt påstridig liten indisk kvinna hade försökt prata med henne flera gånger, men Sofia var för disträ och spänd för att ta in vad hon sa. Hon kikade mot dörren för tredje gången den senaste minuten, och där var han. Den vackraste mannen hon sett, med sitt perfekta hår och sina lite frågvisa ögonbryn. Han ler och glänser när han håller upp dörren åt en kvinna som kom in efter honom. Han vänder sig mot kvinnan och kysser henne mjukt på munnen. Sofia sätter kakan i halsen. Den fastnar i luftstrupen och Sofia frustar efter luft. Hon slår sig på bröstet och spärrar upp ögonen. Folk vänder sig om och tittar på henne medan hon med tårar i ögonen hostar högt tre gånger och känner hur kakbiten äntligen lossnar. Hon vill hosta igen, men vågar inte för alla blickar som är vända mot henne. Hon ser att även Ravi lagt märke till hennes hostattack och är på väg mot henne. Nej, nej, snälla vänd, tänker Sofia och försöker komma på något att säga.
– Sofia, säger Ravi hjärtligt, vad roligt att du kom. Han ger henne en stor kram, och doftar såklart ljuvligt.
– Javisst, säger Sofia svagt.
– Jag såg dig hosta, mår du bra?
– Ja ja, gud ja, säger Sofia och försöker låta obesvärad. Ravi nickar men tittar fundersamt på henne, som att han vet att hon kom för hans skull och nu att hon nu skäms ihjäl.
– Jag måste leta upp mitt sällskap, säger Ravi och ser sig omkring, men vi ses väl senare.
Sofia nickar glatt. Ravi går iväg för att leta upp den söta kvinnan som han kysst tidigare och kvar står Sofia och känner sig förödmjukad med smaken av honungskakan i strupen och Ravis förföriska lukt i näsan. Hon går snabbt mot toaletten där hon äntligen kan stänga in sig i ett bås och hosta av all sin kraft medan hon känner hur tårarna letar sig fram ur ögonvrårna. Känslan är tillbaka, samma känsla som när hon fick reda på sanningen om Markus. Den äter sig inifrån bröstet och stålar ut i fingrar och tår. Den sköljer över henne som en våg av illamående och stannar slutligen i hjärtat. Det känns som att honungskakan åkt vidare för att fastna mitt i bröstet på henne. Det sticker och drar och hon vet att det enda som hjälper är att gråta ut det. Hon längtar efter sin kudde och skulle ge vad som helst för att aldrig ha kommit hit, för att ha stannat hemma med en påse gott. Vad trodde hon? Att hon var snygg och charmerande på jujutsu-klasserna? Att Ravi fallit för hennes kvinnliga, blommiga parfym som hon börjat använda sen hon visste att han gick där? Hon är lika ful och tråkig som hon var för tre månader sen, lika osexig och ocharmig som hon alltid varit. Hon fäller huvudet bakåt och suckar tungt. Tårarna glider ner för hennes kinder och hon snyftar tyst.
– Hallå? Hörs en röst utanför båset, hallå, är någon därinne? Dörren till Sofias bås öppnas, hon har såklart glömt att låsa.
– Eh, det är upptaget, snyftar hon fram. Dörren öppnas och i dörröppningen står en liten indisk kvinna i 45-årsåldern. Hon ser på Sofia med rynkade ögonbryn.  Det är den indiska kvinnan som är den enda Sofia talat med under kvällen. Perfekt.
– Varför är du ledsen, kära du?  Frågar hon bekymrat. Hon ser sedan genast arg ut och säger, det är ingen ide att vara ledsen, Gandhi var aldrig ledsen, men han kastade ut britterna ändå, ryck upp dig flicka, du har i alla fall fina ben.
Sofia ser chockat på kvinnan som trängt sig in i hennes bås medan hon gråter, för att sedan läxa upp henne och slutligen ge henne en komplimang för hennes utseende.
– Va? Stönar Sofia fram utan att komma på något annat att säga.
– Ja, fina ben, säger kvinnan, det är det inte alla som har, jag har korta trumpinnar men inte sitter jag här och gråter för det. Min mamma hade mustasch över hela ansiktet och hon grät aldrig, fortsätter kvinnan medan hon går fram och lägger en brun, varm hand på Sofias kind. Sofia skrattar till, mest av tanken på en kvinna med mustasch inte bara på överläppen, utan i hela ansiktet men också av det bisarra i situationen.
– Mitt namn är Anjal, säger kvinnan och torkar bort tårarna från Sofias båda kinder, och vi ska det ha trevligt här ikväll du och jag, för jag vet var de gömmer spriten.

När Sofia kom fram till jobbet möttes hon av sin kollega Cilla, Cilla var den på salongen som alltid hade lite udda kläder på sig och bredvid henne kände sig Sofia som en grå mus. Cilla hade långt blont hår med knallrosa toppar, långa lösfransar som avslutades med fjädrar, neongröna cykelbyxor som framhävde lårens celluliter och ett kort lila linne som inte lämnade mycket åt fantasin. Cilla hade alltid sådana här outfits med sig i sin enorma svarta väska ifall att hon skulle ”ha en bortamatch” som hon själv uttryckte det. Sofia undrade om Cilla någonsin sov, hon verkade alltid hänga på krogen och alltid verkade hon ligga med någon ny. Sofia dömde inte, hon hoppades bara att Cilla skyddade sig. Jaja, hon var vuxen, hon klarade sig säkert själv.

När arbetsdagen var över satte sig Sofia i personalrummet och funderade på vad hon skulle göra sen, hon var inte längre sugen på en ”fettokväll” som hon så fint kallade det i huvudet. Hon blev alltid sugen på att festa när hon jobbade själv med Cilla.

-        Du Cilla, ska du ut ikväll? Sofia hoppades egentligen att Cilla skulle säga nej så hon kunde intala sig att hon hade försökt poppa till sitt liv men fått nedslag. Det skulle på något vis legalisera hennes fettokvällar.

-        Klart som korvspad att jag ska! Ska du med eller?

-        Jaa…eller nej..jo..njae, jag är ganska trött och..

-        Fy fan vilka dåliga ursäkter! Markus är väl inte hemma? Jag ska hem till Electra i Gävle och sen vet jag inte vart vi ska, du ska med och så är det med det! Du åker med mig hem nu så plockar jag fram en outfit åt dig så åker vi direkt till Gävle sen. Det kommer bli awesome!

Sofia ville inte verka tråkig så hon sa inte emot, trots att hon redan hade ångrat att hon frågade. Sängen lockade, påsen med ostbågar som var halvfull, ostbågar var ju alltid mycket godare dagen efter, och godiset som var kvar i påsen. Mmmmm, hennes inre lät som en sugen Homer Simpson.

Innan hon hann säga till Cilla att hon inte skulle följa med så satt hon redan i Cillas skruttiga gamla Ford på väg till Cillas etta i Luthagen.

De klev ur bilen och Sofia insåg att trots att hon och Cilla hade jobbat tillsammans i snart fem år hade Sofia aldrig varit hem till Cilla. Inte så konstigt egentligen, Sofia umgicks alltid med Markus och om inte han var hemma så var det Milla som gällde, inga andra människor var intressanta för Sofia, hon hade inget behov av en stor vänskapskrets. Tvärtom brukade hon ofta säga att hon hade två bästisar och att det räckte, Markus var hennes allt liksom.

Sofias ögon blev stora som tefat när hon kom in i Cillas lägenhet. Det var en enda stor röra av färger. Det var som att kliva in i ett bollhav, det var nästan psykadeliskt!

Cilla klev in i sitt sovrum där kläder låg kastade över hela golvet och började kasta kläder på Sofia och sa bestämt åt henne att prova. Sofia förkastade den ena neonkjolen efter den andra.

-        Ahm, du vet, jag är inte så mycket för neon…, försökte Sofia förklara.

-        Nej jag vet, du är mer för dagmamme-stilen, sa Cilla utan att varken låta otrevlig eller dömande.

Sofia skämdes och drog till slut på sig en leopard-jumpsuit som satt som en andra hud. Den var djupt urringad (såklart, Cilla visade alltid så mycket hud som möjligt), med ett svart skärp i midjan och slutade en decimeter ovanför anklarna. Sofia kände sig snygg i den men vågade inte kolla i spegeln av rädsla för att fega ur.

Cilla fixade Sofias hår så hon till slut såg ut som en rödhårig Dolly Parton och när hon rörde armarna så klirrade dem av alla smycken som Cilla hade tvingat på henne.

Sofia kände sig som en prostituerad men vågade inte säga någonting till Cilla som nöjt betraktade sitt verk.

-        Sådärja! Nu är det ingen som tror att du sitter hemma och äter chips varje kväll i mjukisbyxor, sa hon sarkastiskt.

-        Hur vet du..

-        Jag gissade. Du är en typisk sambo raring. Cilla skrattade till och när hon rörde på huvudet så klirrade hennes örhängen. Hon hade guldiga ringar med massvis av guldiga kedjor på som hängde ända ner under hennes nyckelben. Sofia granskade Cillas klädsel och tyckte att den var häftig och insåg att bredvid henne såg hon ändå grå ut. Cilla hade en neonrosa jumpsuit på sig, den hade vida ben och resten var snortight! Hon var bra häftig Cilla. Sofia skämdes för sig själv ”hon var bra häftig” vem fan säger så? Åh herregud vad töntig hon var.

Sofia och Cilla satte sig i bilen och Cilla drog igång Jennifer Lopez senaste skiva så det dånade och darrade i hela bilen. När de kom fram till Electra visste Sofia inte vart hon skulle kolla. I jämförelse med Electra var Cilla ingenting. Electra hade på sig lila discopants från American Apparel, en gul bikiniöverdel och hennes hår var ett knallrött afro. Till det hade hon så många olika smycken att Sofia blev bländad. De gick upp till Electras lägenhet och körde lite xbox kinect dance central medan de hällde i sig drinkar som om de vore saft. Sofia kände hur hon blev mer och mer bekväm i sina kläder i takt med att hon hällde i sig appletinis. De begav sig till Goa där det tydligen skulle vara mycket folk ikväll. Sofia hade aldrig varit på krogen i Gävle så hon hade verkligen ingen aning utan följde bara med, betydligt mer taggad nu än hon hade varit tidigare.

De kom fram till Goa och armbågade sig fram till baren där de beställde tequila-shots och hällde i sig på en gång. Efter några stycken, Sofia hade för längesen tappat räkningen, tryckte de sig ut på dansgolvet bland andra svettiga fulla människor. En kille stod vid baren och kollade på Sofia. Hon kollade tillbaka, först blygt, men sen lite kaxigare, nästan trotsigt. Hon gjorde sitt bästa för att dansa sexigt så han skulle kolla mer, hon försökte sig på att vicka höfterna som Beyoncé men snubblade till och höll på att bryta benet. Hon skämdes för mycket för att kolla upp och se efter om killen fortfarande kollade så hon svängde runt så hon hade ryggen mot honom istället. Hon behövde ju inte flirta med någon, hon hade ju redan någon att älska och som älskade henne.

-        Babes! Jag måste dra en piss! Skrek Electra högt, och de Gina Tricot klädda tjejerna bredvid dem kollade med avsmak på dem. Sofia brydde sig inte utan bara skrattade och började gå mot toan.

Väl inne på toan speglade hon sig och upptäckte att halva den högra bröstvårtan var ute! Hur fan kunde hon inte ha känt det? Var det därför den snygga killen glodde så? Sofia kände paniken komma krypandes och hon började svettas. Vad gjorde hon här? Hon gjorde bara bort sig, hon kunde inte dansa och stod och flashade brösten för främlingar!

Hon skrek till Cilla att hon måste gå ut och få luft och började armbåga sig fram. När hon kom ut höll hon på att kvävas av all cigarettrök och gick ännu lite längre bort, till slut hamnade hon i ett mörkt och ensamt hörn där hon kunde få andas ut. Hon stod där en stund och tittade på folk och insåg att alla var fulla och gjorde bort sig mer än vad hon gjorde. En tjej hade toapapper under skon medan hon försökte gå sexigt och var full som ett as, en annan hade kjolen halvt innanför trosorna medan hon flirtade med en annan tjej. I ett hörn lite längre bort stod ett par och hånglade och killen hade handen innanför tröjan på tjejen och var inte särskilt diskret med vad de planerade att göra. Sofia fnissade för sig själv och skakade på huvudet. Hon skulle precis till att gå när hon såg att paret började gå mot utgången, de såg så himla bekanta ut. Hon kisade lite för att se bättre och en våg av illamående sköljde över henne när hon insåg vilka det var. Det var Markus och Milla.

Kapitel 1

Mmm, fredag, tänkte Sofia när hon cyklade i nerförsbacken till jobbet. Hon skulle få vara ledig imorgon och äntligen få sova ut två dagar i rad! Hon funderade på att kanske till och med hyra filmer på Konsum och se dem i sängen tillsammans med en påse ostbågar och en proppad godispåse.

Hon hade jobbat bra de här senaste veckorna och förtjänade verkligen en riktig myshelg. Markus skulle åka iväg till Stockholm hela helgen med sina kompisar och Sofia skulle njuta av att få ha hela huset för sig själv!

Hon älskade det lilla huset som de hade köpt. De hade såklart betalat alldeles för mycket för den lilla ytan och den lilla trädgården, men hon tyckte inte att det spelade någon roll. Huset hade en sådan karaktär, hon blev lugn när hon klev in i huset på visningen, trots att de trängdes med 100 småbarnsfamiljer och höll på att ramla över snoriga ungar hela tiden. Hon bara visste att det här skulle bli deras hem när hon klev innanför dörren.

Egentligen var det inte ett så fint hus. Det var grått och ”fattigmanslappat” på utsidan, trädgården var som en djungel med ogräs och gamla blommor. Inuti var det brunt, brunt och brunt. Men det gjorde henne ingenting. Hon kunde gärna leva i ett brunt hus om hon fick fortsätta vara såhär lycklig.

Helgerna spenderade hon och Markus oftast med att titta på kakel, tapeter och golv. Det var ingenting hon uppskattade, men det måste göras för Markus hatade det bruna. Som tur var så var köket nyrustat, det var bara badrummet som blev en stor sak, men det fick kosta vad det ville, Markus vägrade leva med ett brunt badrum.

 

Men den här helgen skulle hon alltså slippa renoveringstankar. Först skulle hon jobba färdigt på salongen, hon var fullbokad med bokade kunder, det var skönt för då visste hon hur hennes dag skulle vara. Hon hade tre klipp och sling kunder som hon gillade och en damklippning som var ny, men det brukade inte vara några problem.

Hon steg in på salongen 15 minuter innan de skulle öppna, Sofia var alltid där först av alla för att kunna sitta ner en stund innan hon skulle behöva fara runt och passa upp på sina krävande kunder.

Hennes bästa vän Milla trillade in två minuter innan de skulle öppna och alla andra frisörer kom i samma sekund som hon låste upp dörren för kunderna. Sofia suckade för sig själv, hon hatade ansvarslösa människor. Hon hatade att kunderna skulle komma in samtidigt som fem kacklande frisörer kom in och babblade om gårdagen och sitt privatliv. Markus sa alltid åt henne att bara strunta i dem och sköta sitt, och hon försökte, men samtidigt så var ju det här hennes arbetsplats, hon ville inte jobba på en oseriös salong.

Helst ville hon öppna en egen salong men hon hade inte direkt något kapital nu efter att de hade köpt huset, allting hon ägde var investerat i den lilla villan.

 

Hennes första kund Karin kom några minuter för sent, någonting som tills för ett halvår sen hade varit absurt, Karin var annars en punktlig människa.

-        Förlåt mig, jag fick ingen parkering! Karin flåsade som om hon hade sprungit.

-        Det är ingen fara, vi kan sätta igång nu om du vill.

-        Ja tack gärna, ja jag vill göra precis samma som vanligt, sa Karin medan hon satte sig i stolen och fick en färgkappa satt runt halsen av Sofia.

Medan Sofia började väva in folieslingor i Karins blonda page berättade Karin att hon äntligen hade hittat en lägenhet!

Sofia gladde sig åt Karins lägenhetsköp, Karin hade haft ett tufft halvår. Hon hade varit på väg hem från jobbet en dag och sett sin man kyssa en annan kvinna på stan, det visade sig att Mikael, ja hennes man då, hade varit otrogen med den här kvinnan i två års tid. Karin hade krävt att de skulle skilja sig och så fick det bli.

Karin jobbar som förskollärare och hade därför inte råd att köpa ut Mikael från deras gemensamma hem så hon hade flyttat till sin mamma medan hon letade efter ett nytt boende.

Dagen efter att hon hade flyttat ut hade Mikaels nya flickvän, Ann-Marie, flyttat in i huset tillsammans med Karins två barn. Karin hade varit minst sagt upprörd och Sofia hade varit lika arg hon när Karin berättade allt som hade hänt.

Men nu hade det i alla fall löst sig, Karin hade köpt en fyra på vädergatorna i Gränby som hon och hennes två tonåringar kunde flytta in i, barnen ville inte under några omständigheter bo kvar med pappan och Ann-Marie, och det kunde man förstå. Karin pladdrade på om hur hon skulle renovera sin lägenhet, men Sofia lyssnade bara med ett halvt öra för hon funderade över Mikaels otrohet. Hon undrade hur Karin inte hade kunnat märka att han var otrogen, känner man inte på sig sånt? Och ännu värre var det att det hade pågått under en så lång tid! Karin sa att han hade börjat åka på fler företagsresor och eftersom han reste mycket i jobbet sen tidigare så hade hon inte reflekterat över det, hon hade inte i sin vildaste fantasi kunnat tro att Mikael var en otrogen man.

När Sofia var färdig med Karins hår kände hon att hon älskade sin Markus mer än någonsin, han skulle aldrig vara otrogen mot henne, han var bara inte sån. Hon passade på att skicka ett sms ”jag älskar dig!” skrev hon och fick snabbt tillbaka ett ”jag älskar dig också min fina Sofia”. Hon log för sig själv, hon var så glad att hon hade hittat Markus.

Precis som alla andra par bråkade de ibland, men aldrig att de skulle göra varandra illa genom otrohet!

 

Sofias andra kund, Mariella, dök aldrig upp och inte heller svarade hon i telefonen när Sofia ringde. Hon hatade när kunder gjorde så, nu hade hon en lucka på tre timmar att fylla, och hennes chef skulle inte bli glad. Hon tyckte nämligen att det var frisörernas jobb att se till att det alltid var fullbokat, om någon hade en lucka så berodde det på att de var dåliga på sitt jobb resonerade chefen. Sofia orkade inte bry sig om det, hon såg att Milla också hade en lucka och de bestämde sig för att lägga i lite bottenfärg på Milla så länge.

Sofia och Milla hade klickat direkt på första dagen i gymnasiet, Milla hade skrattat högt och bubbligt och Sofia hade på en gång känt att hon ville spendera mer tid med det skrattet. Millas skratt och hela hennes personlighet fick det att kittlas i magen på folk, hon var alltid sprudlande glad och positiv, någonting som fick män att dyrka henne trots att hon inte hade ett särskilt extra ordinärt utseende.

Resten av dagen flöt på som vanligt, Milla och Sofia gick och åt lunch på Mikaku som de alltid gjorde på fredagar och där satt de och pratade om allt och ingenting. Efter lunchen hade Sofia fullt med kunder igen och när dagen var slut plockade hon i ordning på sin plats och cyklade sen hem. På vägen hem åkte hon förbi en tom lokal som skulle hyras ut, hon började genast fantisera om att hyra den och starta sin egen salong. Hon visste precis hur den skulle se ut, den skulle vara öppen, ljus och intim med färska blommor överallt i salongen. Den skulle ha bra belysning, till skillnad från hennes nuvarande arbetsplats, och det skulle bara vara hon och Milla på salongen, de arbetade bäst ihop och de hade alltid pratat om att starta eget tillsammans. Men nu fanns det inga pengar till det så Sofia slog snabbt tankarna ur huvudet och gick in på Konsum och hyrde tre filmer och bunkrade upp med ostbågar och godis så hon klarade sig över helgen.

När hon kom hem sparkade hon av sig skorna, hoppade in i duschen och drog sen på sig mjukiskläder. Hon bestämde sig för att strunta i middag idag, filmen och dess tillbehör lockade mer än att behöva stå vid spisen en halvtimme.

Den första filmen hon slog på var Tinker Tailor Soldier Spy som hon hade hört skulle vara bra. Det var den inte.

Sofia såg klart filmen men bestämde sig för att påsen med ostbågar hade varit mer intressant än filmen. Hon tänkte sätta på ytterligare en film men bestämde sig sen för att spara den till morgondagen och sova istället, hon var trots allt riktigt trött.

Sofia vaknade morgonen därpå av att telefonen ringde. Det var hennes chef. En av kollegorna, Mona, hade ringt och sjukanmält sig. Sofia visste att den sjukdomen hon hade kallades ”hangover” men hon orkade inte bråka med sin chef, eller Mona för den delen så hon pallrade sig upp ur sängen och gjorde sig i ordning. Hon drog på sig ett par jeans, en t-shirt och ett par bekväma skor och slängde upp håret i en hästsvans. Hon såg sig själv i spegeln och kvinnan som stirrade tillbaka såg ut som en mamma som skulle hämta sina barn på dagis. Sofia orkade inte bry sig om det, hon hann inte göra sig i ordning mer än såhär och som tur var så var Markus inte hemma. Han brukade alltid säga att småbarns morsor var det osexigaste han visste. Sofia själv tyckte att det kunde vara snyggt med jeans och t-shirt ibland men hon ville inte att Markus skulle tycka att hon var osexig såklart. Det var så man drev sin man ut ur hemmet. Och det tänkte inte Sofia göra!