Dag 2 i Västerås

Jag kan inte påstå att jag har varit imponerad av den svenska sjukvården tidigare under vår resa till ett plus och jag kan inte påstå att den har blivit bätter efteråt heller.
Klockan 24.00 natten till fredag fick jag antibiotika. Somnade 02 och vaknade 05.00 
Kunde inte somna om för jag visste att jag skulle få antibiotika klockan 06.00, dock dröjde det till 07.00.
Inga konstigheter där, finns fler än jag på avdelningen.
Sen gjorde de ett CTG på ev sammandragningar och bebisens hjärtljud vid 08.00 innan frukosten.
Allt såg fint ut, har inga sammandragningar alls och hoppas på att det ska fortsätta så för det betyder att han stannar kvar i magen. 
Hans hjärtljud ser bra ut hela tiden, ligger på mellan 125-135 och sen ibland sticker han iväg lite högre när han blir irriterad på att de klämmer på honom.
De ville sen att jag skulle säga till varje gång jag hade rört mig från sängen (har strikta order om att stanna i sängen hela jävla tiden) för då vill de lyssna på hjärtat.
Det blir ju då att de får komma in några gånger och lyssna och det ser fortfarande fint ut.
Igår kväll bestämdes det att Robert skulle få sova kvar med mig då det inte är så hög belastning på avdelningen just nu.
Jag ber flera gånger om att de ska ringa Uppsala för att kolla om det finns plats så jag kan få komma hem.
Får inget svar på det, men de påtalar ofta att vi har tur som får ha Robert sovandes här.
Jag känner att de kan stoppa upp sin jävla tur någonstans.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0